Några busfrös äventyr år 2006


15/4-2006

Våren är i antågande, viserliggen finns det ett moln på vår himmel....fågelinfluensan....men den skall vi försöka passa oss för att inte få.
För övrigt är det den bästa årstiden, allt slår ut, allt är friskt och grönt och nytt och man kan börja andas och leva igen. Att våren och ljuset har kommit tillbaka har våra fåglar också uppmärksammat. Numera har vi tre fullt ut könsmogna fåglar här hemma, en situation som inte alltid är så lustig....men som allt annat hos en fågel går också den här perioden över så småningom
Busfröet Klumpe, vår lilla morhuvade papegoja tycks tro att han är en stooor kakadua. Inte ens vår stora kakadua har det humöret den lilla har just nu. Han flyger och han flygbombar, framför allt, kakaduan från luften. Klumpe flyger mot ett rum, helt plötsligt vänder han tvärt i luften och flyger mot Kajsas huvud där han i absolut sista stund lyfter för att inte flyga in i henne. Kort sagt är han väldig tålamodsprövande just nu.
Lilla Kajsa har värpt ett par ägg till, hon är en riktig primadonna här hemma. Hon gör sitt bästa för att vara högre i rang än matte, och blir väldigt förnärmad när hon plockas ned på jorden varenda gång.
Ett stort framsteg som hon har gjort som vi är väldigt glada över är att hon har slutat att göra utfall mot mig, trotts att hennes hormoner just nu är på topp så gör hon inga ansatser till att göra utfall. Ett anat stort framsteg är att hon faktiskt leker med sina leksaker i buren, än så länge är det små blyga framsteg hon gör men det går faktiskt framåt.
Kajsa vill vara med om allt och dit husse går vill även Kajsa gå. Höjdpunkten i år har varit när Kajsa fick vara med i bilen och följa med. Hon hoppade upp och ned och satt omväxlande på mitt knä, husses knä, min axel och husses axel. När vi några timmar senare kom tillbaka hem med henne var hon alldeles slut den stackaren.

Jaffa ville tyvärr inte vara med på kort den här gången, men på film har vi allt lyckat fånga den lilla damen. Dessutom börjar vi undra om Jaffa verkligen är en tjej.
Kakaduavingar på husse? Var är du Kajsa?

20/6-2006

Sommaren är här, eller det sim skulle vara sommaren. Regn....regn och åter regn, ibland undrar man hur en molnfri himmel ser ut. De få vackra dagarna har både vi och våra pippisar försökt insupa, och i år skall vi försöka ha vår första semester utanför hemmet tillsammans.....nåja, detta ligger i framtiden.
Klume är en liten egen fågel.....han gör bara det som passar honom för tillfället. Numera passar det inte den unga herren att vara ute i naturen. Helst sitter han inomhus och allra helst i sin egen bur, naturligtvis är vi glada åt att han gillar sin bur så mycket......MEEEEN.....en fågel är väl konstruerad för att vara ute i naturen....eller? Men även för små egna fåglar finns det små knep man kan ta åt, det gäller bara att lista ut vad fågeln gillar. I det här fallet älskar lilla Klumpe att bita sönder rosorna på rosenbågen. Får han bara sätta sig i rosenbågen bita sönder bladen och grenarna (.....under uppsikt, för matte är lite rädd om sina rosor) så blir han en lycklig fågel och glömmer alldeles bort att han är sur för att matte var så fräck och bar ut honom i det fria.
Kajsa är snart stora flickan, hela 12 år blir hon i år och naturligtvis tänker vi fira detta med hennes favoriträtt....wienerbröd. På en sådan speciell dag måste man ju få något alldeles speciellt.
Kajsa har inte bara värpt ägg, hon har även visat sig vara den exemplariska mamman och ruvat och försvarat äggen enligt alla regler. Något som har förvånat oss väldigt mycket eftersom hon är en handmatad kakadua. Kajsas ägg har naturligtvis varit obefruktade, men hade hon haft ett befruktat ägg hyser vi inga tvivel om att hon hade ruvat fram ungen.
Ända sedan Kajsa för någon månad sedan gjorde ett ofrivilligt dopp i dammen på tomten har hon haft sina små betänkligheter när vi har velat ta ut henne. Kommer hon i närheten av dammen springer hon till mig (matte) allt hon förmår och gömmer sig hos mig. Så när jag och Kajsa är ute verkar det som om vi har världens bästa relation till varandra, njaaaaa.....jag måste säga att jag faktiskt ÄR lite stolt att hon ser mig som sin klippa utomhus. För inomhus är det fortfarande BARA husse som gäller.....buuuuuu.....man blir allt lite sotis.
Men matte har ju sin Jaffa, sin busiga, lite smått tokiga Jaffa.....Jaffa som vi starkt börjar misstänka är en Jaffe. Orsaken är dess parningsbeteende, det liknar snarare en hannes än en honas. Orsaken att vi inte har DNA-testat lilla "fröken" är att det inte känns speciellt angeläget, vi tänker helt enkelt inte ta några ungar efter Jaffa. Men jag skulle definitivt inte bli det minsta förvånad om det är en Jaffe vi har.....det skulle bara vara väldigt svårt att helt plötsligt kalla Jaffa för en "han" istället för en "hon".
Jaffa har redan varit i husvagnen hon skall få bo i tillsammans med Kajsa, Klumpe och matte och husse i sommar. Vistelsen i husvagnen tog hon med ro, nyfiken som hon är kom det inte för henne att bli det minsta rädd.
Jaffa har även blivit en pianist, hon fick ett litet leksakspiano.....och hon både klinkar på och sjunger till den. Hon ger sådana underbara konserter hemma att husse en vacker dag inte orkade med en konsert till.....och kastade Jaffas piano i ett hörn (pianot höll för denna omilda behandling, och Jaffa har fortsatt med sina musikstycken).

9/7-2006

Våra tre busar har blivit campare. I fredax tog vi med oss busarna i bilen, hakade på husvagnen och försvann ut i de småländska skogarna……och här tänker vi stanna tills vidare.
Vi tycker det är väldigt spännande den här resan vi gör nu. Det är första gången vi tar med fåglarna på en såhär lång tripp, och vi hoppas att de kommer att trivas i husvagnen, för då blir det fler resor.
Klumpe är den som mest har funnit sig till ro. Han är en så trygg fågel i sig att bara han får vatten och mat så hittar han på sysselsättning alldeles själv. Naturligtvis har han fått med sin älsklingsgunga med massor av leksaker i. Denna har vi kompletterat med en liten vindbrygga med kottar, massor av lättuggade pinnar, pärlor i alla kulörer och former samt Klumes favoriter nämligen knappar…..små knappar och stora knappar. Även Klumpe har varit utanför tältet på min axel och hängt med på en liten rundtur. Idag trivs han bäst i sin gunga i förtältet, men vi hoppas att han så småningom kommer att vilja vidga sina vyer lite.
Som alla kakaduor är var Kajsa mycket skeptisk till att åka ut, dessutom var det lite varmt dagen vi gav oss iväg men just detta kunde vi inte göra något åt. Efter lite mer än en timme i bilen kom vi fram till ”Mjölknabbens Camping” och här slog vi oss till ro.
Vi förväntade oss mycket skrikande och massor av protester och en bitande fågel, så döm vår förvåning när allt detta uteblev. Den enda kompromiss vi hittills har fått göra med Kajsa har varit att hon har sovit på taket till sin nattbur första natten. På morgonen har hon kommit till oss där vi låg och velat kela och leka….med mig!!!matte!!! Vi konstaterade båda två att detta att vi tog ut vår donna ut på camping var det vi alla behövde och speciellt vår donna. Så som det ser ut idag så funkar det faktiskt att ha henne på campingen. Än så länge har hon inte varit ute ur förtältet speciellt mycket, vi tar det lite långsamt med henne. Men hon blir modigare hela tiden så endera dagen kommer hon vilja gå ut.
Jaffa och Klumpe är oskiljaktiga, det är våra ”Fyrtornet och släpvagnen” vilket gör det lättare för oss, det räcker att ha en nattbur och en transportbur till båda. De blev lite konfunderade när de blev inlåsta i transportbur och började bråka lite men så fort bilen satte sig i rörelse slutade de och såg sig nyfiket omkring. På campingen var det heller inga problem med att de inte ville gå in i husvagnen eller i förtältet, inga rädder där inte. MEN de ville inte vara utanför tältet alls. Jag tog ut Jaffa ut tältet för att gå runt med henne så att hon fick bekanta sig lite med omgivningen, vilket ledde till att camparna ville bekanta sig med Jaffa istället. Naturligtvis tog folk reda på vad Jaffa hette väldigt snabbt, och när jag gick förbi blev frågan ”Var är Jaffa?” Men vi får ta det lugnt med lilla fröken och ta ett steg i taget och inte ställa till alldeles för mycket uppståndelse runt Jaffa på en gång.

21/7-2006

Det gick bra att campa med vår trio fåglar, bra mycket bättre än vi hade förväntat oss. Vi hoppas i framtiden kunna föra den här traditionen av att ta med våra gojor på camping vidare.
Vi tog lite kort under vår campingsemester, tja riktigt slut är det ju inte på campingen för i år.....med tiden blev det några kort, inte alla får plats på den här sidan så vi har beslutat oss för att lägga upp bilderna i en kategori för sig. Är ni intresserade av att se bilderna kan ni klicka på CAMPING

Klumpe gillade att campa, från tidig morgon när han kom upp bara stirrade han på att husvagnsdörren skulle öppnas och han skulle få ge sig ut på nya upptåg. Från morgon till kväll satt han hos oss, på sin gunga, och sysselsatte sig med allt från skruvkorkar till träbitar. På kvällarna gav han oss ett tydligt "nu-vill-jag-sova" skrik, och då hade vi bara ett val....att natta herrn.
Kajsa blev vi lite överraskade över. Hon ville tyvärr inte ut och gå utan hon trivdes på sin stol nära antingen husse eller matte, MEN lilla damen började faktiskt leka! Hon klev ned från stolen och valde ut sina egna leksaker hon skulle ha för stunden och sedan lekte hon med dem. När hon blev trött på en viss leksak så "tappade" hon dem på typiskt kakadumanér, mest förtjust blev hon om man då böjde sig ned för att plocka upp hennes leksak.....då fick hon ju chansen att kasta iväg den igen. Dessutom passade lilla damen på att lägga ett ägg.
Naturligtvis blev hon beundrad av alla som gick förbi, vissa av åskådarna (som alltid höll sig på behörigt avstånd) fattade hon tycke för och dansade för, och för att göra sig ännu sötare så pratade hon dessutom!
Jaffa blev ett litet charmtroll! När hon började snacka kunde inte ens den mest allvarliga hålla igen på smilbanden. Eftersom hon snackade och gnuggade näbb duktigt tog vi det för att hon trivdes med livet, och om några andra blev på gott humör av att se vårt lilla charmtroll.....ja, varför inte.

17/12-2006

Ja, tiden går snabbt. Nu är det snart jul igen.....bara några dagar till så är det dax. Det är ett tag kvar till sommaren, och vi längtar sååååååå allihopa.

Jag har aldrig trott att djur kan vara morgontrötta men man behöver bara kasta en blick på Kumpe och Jaffa så ändrar man uppfattning. Efter att matte och husse har kommit upp dröjer det timmar innan dessa två anser att de är mogna att axla en nu dags vedermödor. Men när de två trollen har kommit upp i trim önskar man dem all värdens väg. Det är mörkt och jobbigt nu, vädret är uruselt och både människor och papegojor är trötta på vintern. Men några veckor till, sen blir det Ljusare och ljusare.
Jag (matte) har börjat leka lite med Kajsa. Dessa små lekar verkar Kajsa gilla, så det verkar vara rätt väg till att i framtiden kunna hantera fågeln. Problemet med Kajsa är att hon blir så helt uppspelt när man leker med henne så hon har svårt att varva ned efteråt, det vill säga att hon har svårt för att sluta leka när en annan inte vill längre. Detta gör att det blir lite konflikter. Man kanske kan komma till rätta med detta på något sett, eller så får vi helt enkelt leva med det....men vi får försöka att komma tillrätta med problemet innan vi ger upp.
Jaffa har lärt sig att husse inte är farlig. Ibland kan husse få lyfta henne till buren, men kommer jag in i rummet kommer hon springande till mig. Hon har börjat med sin enerverande vana......att ha huvudet som landningsplatta, vilket förståligt nog inte uppskattas av alla människor. Men vad gör man när fåglarna har fått något för sig, det går liksom inte att tala dem tillrätta.

30/12-2006

Jaffa har äntligen bevisat att hon är en tvättäkta flicka. Hur det har gått till....jaaaaa, DET undrar vi med.
Efter att husse varit borta ur vardagsrummet en liten, liten stund och sedan kom tillbaka trodde han inte sina ögon......och när han äntligen trodde sina ögon började han skratta så att tårarna stänkte ur ögonen. Sen skyndade han sig att föreviga det här ögonblicket. Så vad hände? JO!
Jaffa hade tagit på sig ett halsband alldeles själv, jo, det är alldeles sant. Även en liten pippi vill ha ett halsband till julklapp. Men vår lilla pippi tyckte nog inte hon riktigt klädde i halsband, vad tycker ni?
Matte skyndade till undsättning (det är bara jag som kan handskas med vår lilla pitbull-Jaffa helt ostraffat) men innan jag hann ta av Jaffa hennes nyfunna bijouteri så hade hon redan slängt av sig den. Sen kom hon och la sitt huvud intill min hals......kan det vara hennes sätt att säga "du klär bättre i halsband än jag gör matte". Men nu vet vi i alla fall att Jaffa är och förblir en tjej.
Klume blev lite avundsjuk på Jaffas halsband. Men tyvärr hade vi inget halsband i hans storlek. Han blir hur som hälst avundsjuk på ALLT som Jaffa har! Han började flygga runt och slita och riva i sina leksaker. Pärlor flög till höger och vänster och snören blev avbitna eller avslitna. När väl Jaffa hade fått av sig sitt nyfunna halsband sänkte sig åter lugnet över huset. Tja så mycket lugn det nu går att uppbåda med tre papegojor i ett hus.