Några busfrös äventyr


Ett nytt år har börjat. För vår del har ett helt nytt kapitel i livet börjat samtidigt som den gamla eran har gått i graven.
Vi säljer husvagnen, vi tappade suget helt enkelt. Beslutet har grott i några år och nu är det oåterkalleligt fattat. Skimret kring husvagnslivet är borta och det är inte kul längre. Men när den ena dörren stängs öppnas en annan. Vi har blivit med sommarstuga. Vårt fina torp är köpt för att så småningom bli en permanentbostad för oss och naturligtvis är den helt bedårande.
Vi har nära till skogen samtidigt som vi har grannar så vi kan hjälpas åt att ha utsikt efter varandras hus. Vi kan gå utanför dörren och vara i skogen och vi hoppas på att se lite vilda djur utanför köksfönstret, kanske vi får se någon älg? Eller varg? Och kanske kommer något snällt skogstroll och knackar på dörren hos oss, småfolket är också välkomna bara de är snälla.

14/2 2016

Kajsa har nu hunnit bli 22 år gammal. Men när man ser henne ser hon likadan ut som när vi köpte henne. Är det inte underligt att det inte syns på fåglar när de bli äldre, men oss människor syns det på.
Kajsa har haft sin husse hemma hela dagarna under den senaste tiden så naturligtvis är hennes självständighet helt borta nu. Men tack och lov har hon inte gått tillbaka helt och hållet till den fågeln hon var en gång i tiden innan vi började jobba med henne. Hon är fortfarande pappas fågel men mig accepterar hon lite bättre nu, jag har blivit en i flocken. Jag har till och med fått lov att hämta henne från buren och när jag hämtar henne får jag lov att sticka in handen i buren utan att få den avbiten.
Vi forsätter att jobba på vår relation, jag och Kajsa.